Titel: Mistborn: Sista Riket
Författare: Brandon Sanderson
Språk: Svenska
Original titel: Mistborn: The Final Empire
Serie: Mistborn #1
Antal sidor: 742
Utgiven: 2015
Förlag: Modernista
Finns hos: Bokus/Adlibris
Författare: Brandon Sanderson
Språk: Svenska
Original titel: Mistborn: The Final Empire
Serie: Mistborn #1
Antal sidor: 742
Utgiven: 2015
Förlag: Modernista
Finns hos: Bokus/Adlibris
Beskrivning från Goodreads:
I tusen år har aska fallit från himlen, inga blommor har blommat och täta dimmor har gjort nattens mörker fruktat. Det är en värld av lidande där den evige och odödlige Överstehärskaren styr genom ett antal aristokratiska familjer. Vanligt folk är dömda att leva i underkastelse och arbeta som slavar.
I tusen år har aska fallit från himlen, inga blommor har blommat och täta dimmor har gjort nattens mörker fruktat. Det är en värld av lidande där den evige och odödlige Överstehärskaren styr genom ett antal aristokratiska familjer. Vanligt folk är dömda att leva i underkastelse och arbeta som slavar.
Men mitt i all hopplöshet dyker Kelsier upp, en överlevare från de hålor dit Överstehärskaren skickar dem som han dömt till döden. Kelsier har allomantiska förmågor – en rad magiska styrkor som nästan bara aristokratin besitter – och en plan om hämnd och frigörelse.
Samtidigt stryker Vin, en ung tjej som är medlem i ett tjuvgäng, runt på gatorna i huvudstaden. Även hon är allomantiker – men vet inte själv om det förrän Kelsier drar in henne i sina planer.
För att Keslier och Vin ska lyckas störta Sista riket är det mycket som måste gå i lås. Inte minst måste Vin lära sig att bemästra sina allomantiska krafter…
Kommentarer:
Jag kan börja med att säga att jag hade ganska höga förväntningar på Sista Riket eftersom det är många som har tyckt om den och den har fått mycket positiv respons, och jag förstår varför efter jag har läst den. Den är så unik, välskriven och helt fantastisk, wow vilken bra bok!
Brandon Sanderson är otroligt duktig på att skriva på ett riktig fängslade sätt, jag var fast efter prologen och även om boken är på hela 742 sidor så fanns det inte en enda tråkig eller långsam stund i den, och de sista 100 sidorna var så fulla med spänning att jag satt på helspänn av förväntad!
Vin är sexton år och har vuxit upp på gatan som medlem i ett tjuvgäng, när vi träffar henne är hon en skrämd liten flicka som helst vill vara osynlig och inte ta någon plats, vilket inte är särskilt konstigt eftersom hon länge har fått utså att bli illa behandlad av flera.
Under resans gång växer Vin, hon börjar få någon form av självförtroende och hon börjar även tro att det finns goda människor i den mörka världen.
En annan karaktär är Kelsier som lyckades hitta Vin pågrund av en händelse. Han är ute efter hämnd men även om han bär på en del ilska är han omtänksam mot de som står han nära och vill göra allt han kan för att hjälpa och förändra hur livet ser ut för de svagaste i världen.
Enligt mig finns det inget dåligt med Sista Riket, magin som innebär att en person med allomantiska krafter kan bränna metaller för olika ändamål till exempel för att knuffa eller dra i metaller i närheten eller för att kunna skärpa sina sinnen eller fysiska förmågor, är inget jag har stött på tidigare och jag tyckte att det var väldigt fascinerande.
Längst bak fanns det en liten lathund för vad de olika metallerna gjorde, vilket var bra om man inte kunde komma ihåg alla.
Jag längtar efter att få reda på mera om metallerna, alla presenterades inte men jag har hört att de kommer göra det i nästa bok, vilket jag ser fram emot.
Mitt favoritcitat:
Hon stannade och blickade förundrat uppåt. De var svaga och suddiga även för hennes tennskärpta syn, men hon kunde precis urskilja dem. Hundratals. Tusentals. Så små, som den döende glöden hos nyss släckta stearinljus.
”Stjärnor” sa Kelsier och släntrade fram till henne. ”Man kan inte se dem så ofta, inte ens med tenn. Det måste vara en osedvanligt klar natt. För kunde folk titta upp och se dem varje natt - det var innan dimmorna kom, innan Askbergen spydde ut aska och rök i skyn”
Betyg 10/10
Jag kan börja med att säga att jag hade ganska höga förväntningar på Sista Riket eftersom det är många som har tyckt om den och den har fått mycket positiv respons, och jag förstår varför efter jag har läst den. Den är så unik, välskriven och helt fantastisk, wow vilken bra bok!
Brandon Sanderson är otroligt duktig på att skriva på ett riktig fängslade sätt, jag var fast efter prologen och även om boken är på hela 742 sidor så fanns det inte en enda tråkig eller långsam stund i den, och de sista 100 sidorna var så fulla med spänning att jag satt på helspänn av förväntad!
Vin är sexton år och har vuxit upp på gatan som medlem i ett tjuvgäng, när vi träffar henne är hon en skrämd liten flicka som helst vill vara osynlig och inte ta någon plats, vilket inte är särskilt konstigt eftersom hon länge har fått utså att bli illa behandlad av flera.
Under resans gång växer Vin, hon börjar få någon form av självförtroende och hon börjar även tro att det finns goda människor i den mörka världen.
En annan karaktär är Kelsier som lyckades hitta Vin pågrund av en händelse. Han är ute efter hämnd men även om han bär på en del ilska är han omtänksam mot de som står han nära och vill göra allt han kan för att hjälpa och förändra hur livet ser ut för de svagaste i världen.
Enligt mig finns det inget dåligt med Sista Riket, magin som innebär att en person med allomantiska krafter kan bränna metaller för olika ändamål till exempel för att knuffa eller dra i metaller i närheten eller för att kunna skärpa sina sinnen eller fysiska förmågor, är inget jag har stött på tidigare och jag tyckte att det var väldigt fascinerande.
Längst bak fanns det en liten lathund för vad de olika metallerna gjorde, vilket var bra om man inte kunde komma ihåg alla.
Jag längtar efter att få reda på mera om metallerna, alla presenterades inte men jag har hört att de kommer göra det i nästa bok, vilket jag ser fram emot.
Mitt favoritcitat:
Hon stannade och blickade förundrat uppåt. De var svaga och suddiga även för hennes tennskärpta syn, men hon kunde precis urskilja dem. Hundratals. Tusentals. Så små, som den döende glöden hos nyss släckta stearinljus.
”Stjärnor” sa Kelsier och släntrade fram till henne. ”Man kan inte se dem så ofta, inte ens med tenn. Det måste vara en osedvanligt klar natt. För kunde folk titta upp och se dem varje natt - det var innan dimmorna kom, innan Askbergen spydde ut aska och rök i skyn”
Betyg 10/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar